ROULETTE LEGENDER

Den förste och störste roulette legenden av dem alla är Roulettens ”fader”, fransmannen och matematikern Blaise Pascal. Blaise Pascal föddes 1623 i Clermont- Ferrand och dog endast 39 år gammal 1662.
Trots sitt korta liv hann Pascal prestera en rad betydelsefulla bidrag inom geometrin, algebran och den matematiska analysen. Bl.a. ställde han på ett överskådligt sätt upp en anordning av binomialkoefficienterna efter stigande exponent i en triangel, som fick benämningen Pascals Triangel, där varje tal i schemat är lika med summan av de båda tal som står närmast över, enligt nedanstående mönster.

Pascals Triangel är endast ett exempel på Pascals enastående siffer- och kombinationssinne. Ett annat är den räknemaskin han konstruerade för såväl addition som subtraktion. Därtill Pascals princip, Pascals snäcka, Pascals sats, som Blaise Pascal publicerade på en enda trycksida redan vid 16 års ålder. Och en pascal (Pa), som betecknar en newton per kvadratmeter, utgör enheten för tryck i SI-systemet osv.
Blaise Pascals förtjänster i vetenskapens tjänst är oräkneliga och omätbara. Han var det totala geniet, urbegåvningen personifierad, och besatt näst intill omänskliga utförsgåvor.
Det som roulettespelarna under årens lopp emellertid mest kunnat glädja sig åt är att han parallellt med grundande av sannolikhetskalkylen även uppfann Rouletten, vilken sedermera kom att bli en hedersbevisning för hans sannolikhetskalkyl.
Blaise Pascal anade säkert inte vilken enorm betydelse hans uppfinning Rouletten i själva verket skulle få. Inte heller den uppståndelse denna magnifika, verklighetsnära "sannolikhetskalkyl" skulle komma att orsaka.
Roulettespelets historia är i alla avseenden mångskiftande, fylld av lika delar dramatik och ståhej.

Först 100 år efter Pascals död började det offentliga roulettespelet. Anledningen till dröjsmålet var snarare rädsla än brist på vilja, såtillvida att man helt enkelt ansåg att återbetalningen till spelarna var alltför hög för att garantera tillräcklig procent på det riskkapital som fordrades för att gå in som bank. Man löste emellertid problemet till att börja med på så sätt att man i stället för en Nolla hade två nummerfack med Nollor, dvs 36 nummer (1-36) plus Nollan plus Dubbelnollan.

Världens mest kända kasino är kasinot i Monte Carlo, som officiellt slog upp portarna den 14 december 1856. Den då regerande fursten Charles III hade, efter ett antal ekonomiska turer, beslutat sig for att ge herrar Aubert och Langlois koncession att med ett startkapital på 2,5 miljoner franc starta upp ruljangsen i La Condamine, i den då enda existerande byggnaden som levde upp till namnet. Man döpte spelhålan till Palais de la Condamine, men döpte senare om den till Villa Bellevue.
Verksamheten gick emellertid inget vidare, mycket på grund av att det saknades tågförbindelse mellan Monaco, Frankrike och Italien, så bara några månader senare övertogs kasinot av Frossard de Lillebonne. Denne flyttade roulettehjulen från La Condamine och förlade spelandet till den gamla delen av Monaco, till byggnaden som utgjorde kasernen for det furstliga gardet, vid Place du Palais. Men inkomsterna uteblev här också, så Frossard gav upp och en Herr Daval kom in i bilden. Han köpte direkt ett hus i Monaco på Rue des Briques, som han förvandlade till ett palats, och då det var dags for invigning sändes landåer till Nizza för att hämta de inbjudna gästerna.
Davals ekonomi klarade dock inte de höga kostnaderna marknadsföringen orsakade. Även om invigningen gick av stapeln med buller och bång och blev lyckad värre gjorde verkligheten snart entré, och totalt utarmad tvingades Daval att överlämna spelrättigheterna till trusten Lefebvre, Griois och Ciere.

I det nya kontraktet bestämde Charles III att kasinot ånyo skulle omplaceras, och denna gång till den plats det i dag ligger på. Vid den tiden fanns det ingenting byggt där, ty marken bestod av bara sten och var karg, men man började ändå genast med förberedelsena, och i maj 1862 tog Prins Albert av Monaco, då endast 12 år gammal, det första spadtaget under högtidliga former.
Glädjen blev emellertid inte heller denna gång långvarig. Bara några månader efter det första spadtaget började de nya pengarna att tryta, och trion Lefebvre. Griois och Ciere måste lämna över affärerna till finansjätten Francois Blanc, som redan stod bakom Parisoperans finansiering och dessutom hade spelrättigheterna till kasinot i Bad Homburg: en man som dokumenterat sin duglighet!
För l,7 miljoner franc skrev Francois Blanc kontrakt med Charles III på fem år till att börja med. Och nu blev det fart på bygget! Blanc tog sin vän och Parisoperans skapare, arkitekten Charles Gamier, till hjälp och kasinot utvidgades snabbt i etapper. Framgången var överväldigande. Redan 1866 var Charles III så imponerad av utvecklingen att han döpte den fantastiska platsen kasinot sprungit fram ur efter sig själv, Carlo, ur vilket Monte Carlo sedermera bildades. 1879 var hela komplexet färdigställt, dessvärre utan Francois Blancs medverkan. Han dog den 25 juni 1877, men hans tyskffödda maka Marie Hansel axlade och fullföljde målmedvetet Francois Blancs mission att göra Monte Carlo till "Lyxens och Hasardspelets världsmetropol", som samtida skildringar uttryckte det.

Världens mest kända kasino var dock långt ifrån med från begynnelsen. Det allra första riktiga kasinot, Redoute, uppfördes i Spa redan år 1763, där apotekaren Gérard de Leau blev den förste kasinochefen. Franska revolutionen satte emellertid temporärt käppar i hjulet for verksamheten, som endast sporadiskt höll öppet mellan åren 1789 och 1793, då kasinot stängdes.

Ar 1806 beslutade dock Napoleon, som själv ogillade roulettespelet, att verksamheten åter skulle öppnas. Fast vid den tidpunkten var spelandet redan i full gång i bland annat städerna Aachen, Baden-Baden, Karlsbad, Wiesbaden och Bad Pyrmont. Men Roulettens historia är lika nyckfull som spelet, och politiska motsättningar tvingade även tyska kasinon att av och till stänga verksamheten fram till år 1872, då totalt spelbanksförbud infördes till år 1933, när förbudet upphävdes.
Ironiskt nog hade ödet långt dessförinnan sett till att ingen annan än Napoleons egen brorson, Prins Charles Lucien Bonaparte, blev den förste spelaren i världshistorien att spränga en spelbank, nämligen banken i Bad Homburg år 1852.
Då kasinot i Bad Homburg invigdes hade direktionen på prov bestämt sig för att ta bort den ena Nollan, för att på så sätt försöka få över merparten av spelarna dit, vilket - Prins Bonapartes besök undantaget - skulle visa sig vara ett genialt drag. Dock dröjde det inte länge förrän de övriga spelbankerna följde efter, och i dag spelas det i Europa nästan uteslutande med endast en Nolla.